linnweijmar

Vackert väder ute idag, fåglarna sjunger och snön smälter :)

För första gången på väldigt länge kände jag att allt kanske kommer att bli bra...
Att jag kanske kommer kunna lämna allt de där bakom mig..
Att jag kanske kan komma att leva mitt liv, och inte fatta alla mina beslut
utifrån någon annans bästa...
Jag ska leva mitt liv som jag vill, och lämna dig bakom mig
Du har påverkat mitt liv tillräckligt, och det är upp till mig att ändra på det...
Och det ska jag göra nu, för jag står inte ut med det som det är nu och har varit allt för länge

Jag säger inte att jag inte har levt mitt liv som jag vill,
men jag kanske har låtit dig påverka mig lite för mycket,
påverka mina beslut lite för mycket...

Dags att jag börjar leva det liv som jag satt upp för mig själv
börja sikta mot mina mål igen...
Fatta besluten som jag vill ha dom

Det är mitt liv och dags att jag börjar leva igen..
Och jag vet inte om du får plats i mitt nya jag...
Eller ska jag säga mitt gamla jag?
För jag vill ju gå tillbaka till den där personen som jag en gång var.
Hitta tillbaka till den utgångspunkt i livet där jag såg allt så ljust..
Kanske du inte ens får plats som en vän?
För vad är meningen med att vara vänner om man inte ses
och knappt pratar med varandra?
Kan man säga att man är vänner då?
Eller e de bara för syns skull?
Kanske e de en trygghet att veta att man finns för varandra fortfarande
men inte alls på samma sätt?
Men vad är meningen att finnas för varandra om man ändå går miste om allt som händer runt omkring varandra...
Finns man verkligen där då?


See Ya // Linn